Sankt Mikaels kyrka i Finström

medium Finstroms kyrka 3

Sankt Mikaels kyrka har varit svår att entydigt tidsbestämma. Den mindre träkyrkan man fann vid tidigare utgrävningar torde vara så från 1100-talet. Den nuvarande stenkyrkan tros till sina äldsta delar vara från slutet av 1200-talet. En större ombyggnad av stenkyrkan utfördes i mitten av 1400-talet, då fick kyrkan även sina heltäckande kalkmålningar.  Tornet byggdes runt 1467.
De rika muralmålningarna utfördes av fyra olika mästare på 1450-talet. Målningarna är ovanligt välbevarade och ger kyrkan en särpräglad stämning. Fragment av äldre kalkmålningar finns på korväggen.


Kyrkan har flera träskulpturer från medeltiden. En skulptur föreställande kyrkans skyddshelgon Sankt Mikael är daterad till cirka 1180, den har ett skrin från 1230-talet. Skulpturen som kallas ”Den leende Sankt Mikael” är idag Finlands äldsta naturvetenskapligt daterade träskulptur.  Resten av kyrkans skulpturskatt är från mitten av 1400-talet, bland annat en Sankt Mikael skulptur vid sakristians dörr, Sankt Göran och draken, Sankt Antonius, Smärtomannen och en skulptur av Sankt Erik i sakristian. Säreget och lite gåtfullt är trähuvudet uppe i tornvalvet, snidat i åländskt furu cirka 1185. Troligen är huvudet resterna av ett ornament från den tidiga träkyrkan på platsen.


Altarskåpet från 1460-talet utgörs i huvudsak av en Pietá, den döda Jesus i sin moders famn, Josef från Arimataia och Nikodemus. Till vänster om den står Sankt Mikael, Sankta Ingrid av Skänninge och Sankt Henrik , till höger står Sankt Göran, Sankta Birgitta och Sankt Sigfrid.


Krucifixet, ett så kallat triumfkors, troligen från 1400-talets förra del, är placerat på en tvärbalk i triumfbågen.
Votivskeppet är skänkt till församlingen 1688 av båtsmännen i norrsocknen. Karl XI:s flotta bestod av sådana tvådäckade rangskepp.


Predikstolen härstammar från år 1703. Den består av åtta sidor med målat bildhuggeriarbete samt tillhörande himmel.
Korfönstret har en glasmålning, ”Världsförsoningen”, gjord 1947 av konstnären Lennart Segerstråle.


Orgeln är placerad framme vid koret och byggd 1974 av Hans Heinrich. Den gamla orgeln i vapenhuset från 1768 är unik.

medium Frans Peter von KnorringUte vid kyrkmuren står en bronsstaty som föreställer Frans Petter von Knorring, kyrkoherde i Finström 1834-1875, kulturkämpe och skolman. Statyn är skapad 1963 av den åländska skulptören Håkan Bonds. Det stora järnankaret på den nya kyrkogården härstammar från segelfartygens tid och fungerar som minnesvård över omkomna sjömän.

Läs mer om Finströms kyrka i Åsa Ringboms bok: Åländska kyrkor berättar – nytt ljus på medeltida konst, arkitektur och historia. Utgiven av Ålands museum 2010.

Sankt Görans kyrka i Geta

medium Geta kyrka 2

Sankt Görans kyrka i Geta är troligen uppförd på 1460-talet, som kapellkyrka till Finström. Tillsammans med kyrkan i Finström beviljades Geta kapell avlat 1463 och Geta kapell är däremed första gången nämnd i skrift. År 1487 fick getakapellanen Bertil en donation av Kort Hartviksson från Kodbolstad, dagens Bolstaholm. Harttviksson hade genom giftermål skaffat sig en ansenlig förmögenhet, men dog barnlös. I sitt testamenten gynnar han flera åländska kyrkor med donationer,  både Geta, Finström, Kumlinge och Kökar. För en donation om ”50 mark jord” fick kyrkoherden i Finström i uppgift att årligen hålla själamässa för Hartvikssons ”fattiga själ”.


En ursprunglig skulptur av Sankt Göran saknas i kyrkan, men en replik till den ryttarbild som finns i Finströms kyrka skänktes från moderförsamlingen vid kyrkans återöppnande efter restaureringen 1966. Vid den tiden var Geta ännu en självständig församling, idag är Geta återigen kapell under Finström. Sankt Göran-skulpturen, som alltså är en kopia, är placerad i en nisch till vänster om altaret.


 Inga medeltida kalkmålningar har gått att spåra under putsen, däremot fann man 1965 spår av delvis svårtolkade målningar från 1600- och 1700-talet.


Altartavlorna härstammar från 1685 och har bekostats av inspektören Jacob Rusch och hans hustru Brita Rothof på Snäckö. De föreställer Kristi födelse, nattvardens instiftelse, Getsemane, gisslandet och korsfästelsen, samt överst himmelsfärden.   Altartavlorna omramade ursprungligen korfönstret som täcktes för i samband med restaureringen 1966. I de nu aktuella planerna för renovering ingår att återigen öppna upp korfönstret.


Predikstolen i Geta kyrka är skapad av getasnickaren Isac Boman år 1862. Delar av den gamla predikstolen finns upphängda på kyrkans västra vägg. Den representerar högklassig empir med riklig förgyllning och en mäktig stjärnbeströdd himmel. Timglaset i predikstolen är från början av 1600-talet. Ryan i predikstolen är tillverkad i Geta prästgård av prostinnan L Sandelin med konfirmander. Den föreställer de visa jungfrurna i Jesu liknelse.


Vapensköldarna på norra kyrkväggen representerar släkten Gyllenflög från Kodbolstad (Bolstaholm). De härstammar från 1671 och 1699.


Dopfunten från 1970 är en gåva av en anonym församlingsbo.


I vapenhuset står en kalkstensgravhäll med inskriften: ”Denna steen och Lägerställe tillhörer Befalningsman öfwer Åland Jacob Rusch med dess rätta Erfwingar A. 1681.”


I sakristian hänger ett porträtt av lotsdirektören Nils Åman (1684-1758)från Kodbolstad och Möckelgräs. Han är känd för att ha lotsat den ryska flottan i kav under lilla ofreden. Åman donerade ett par ljusstakar och en kyrkklocka till kyrkan.


Kyrkoorgeln är en pneumatisk, 8-stämmig Rieger från 1931.


Klockstapeln uppfördes år 1685. I den hänger två kyrkklockor: en från 1749 (skänkt av Niels Åhman) och en ny klocka från 1977. En klocka från 1816 finns i vapenhuset.


På kyrkogården finns det Brummerska gravkoret från 1822.

Läs mer om Geta kyrka i Åsa Ringboms bok: Åländska kyrkor berättar – nytt ljus på medeltida konst, arkitektur och historia. Utgiven av Ålands museum 2010.